Jag kan fortfarande inte förstå att jag är mamma, jag är mamma? och huvudet har inte uppfattat att min kille är pappa, och att vi tillsammans har en dotter. Det känns overkligt., konstigt och jag inser inte att Alma för alltid ska vara hos oss, att hon är vårt barn som vi för alltid måste ta hand om och finnas närvarande för. Imorgon har hon funnits hos oss i 2 veckor och det känns som hon varit närvarande i vår familj längre och även om hon funnits i magen och vi har hunnit tänka många tankar i 9 månader kunde vi aldrig ana hur det skulle vara, vilket ansvar och vilka känslor denna tjej kan få oss att känna. Inget annat är viktigt längre, utan det enda för oss är vi tre. Vi har en rolig tid framför oss, där utvecklingen från födsel till pubertet kommer gå otroligt fort men där även starka känslor kommer vara involverade blandat med tuffa perioder. Men störst av allt är kärleken vi känner till vår dotter.
Nu ska jag väcka min dotter så hon får äta och mysa med oss i ett par timmar innan hon återigen somnar. Hon har fått ett nytt lammskinn och ligger o sover tryggt och lugnt i vagnen. Puss f
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar